Jamtlandstaus Hu e vänslejn å snäll,
hu e mjuk som 'n fäll,
hu ha auga som vårhämeln klar.
Där e'n växt å statur,
som på'n fineste brur,
om jä væl ut e praktexemplar.
Nä de finns inga finare varels
æn e riktu e jamtlænnstaus!
Hu e ränt makalaus ti væ håttu å innela rar!
Inger syslln käns tong,
för hu kvitter å sjong.
Væla lätt'n för - trallallala.
Hu e ständut glavér,
hårre tokut de ber;
si de kan ju int alltin gå bra.
Nä de finns int glaverar e varels
æn e riktu e jamtlænnstaus!
Hu e ränt makalaus ti væ lättlive,
munter å gla!
Hort hu vev, 'ell hu spinn,
er'a snærsp som 'n vinn;
de gå unna i fjös å i kök.
Hu sväng se så lätt,
hu gjær allting så nätt.
De e'n fägn blott si hänes stök.
Nä, de finns int e hurtigar varels
æn e riktu e jamtlænnstaus!
Hu e ränt makalaus ti væ rask,
ti væ hännu å tök!
Där e liv, där e lust,
mæn så noga å just:
hu går aller för långt på nån väl.
Skull'e ællvåru bli,
tys'n allt gäckeri:
hänes ja de e bergfast som nej.
Nä, de finns int pålitlejar varels
æn e riktu e jamtlænnstaus!
Hu e ränt makalaus
ti væ oppriktu, trofast å grej!
Hänes fegring står pall
sæn ongdomen e all;
hu ha hjärtrot som ständut består.
Blir'a maka å mor,
int e stöv hu förlor;
hu vål finar mæ sölver ti hår.
Nä, de finns int trivlejar e varels
æn e riktu e jamtlænnstaus!
Hu gjätt væ makalaus -
för hu blömster i hunrede år!
(HP Burman)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar